Daniela Kullberg, Lyceiparkens skola
Mina kolleger och jag hade ofta funderat på hur svårt det var att tillräckligt tydligt visa för elever vad vi förväntade att de skulle göra när vi gav dem skrivuppgifter. Hur noga vi än instruerade fanns det ofta outtalade led, saker som en del elever intuitivt uppfattade medan andra inte gjorde det. När skrivuppgifterna skulle bedömas ställde vi alltid två frågor: hurdan respons ska vi ge och hur gör vi för att bedömningen ska vara genomskinlig? Det var aldrig lätt att besvara dem. Lösningen blev Johan Alms lärandematriser.
Mitt utvecklingsarbete har varit att tillsammans med mina ämneskolleger utveckla lärandematriser för tre olika uppgifter: skriva självbiografi, skriva berättelse och hålla minilektion. En lärandematris är en guide för eleven. Där finns konkreta och synliggjorda inlärningsmål vilket betyder att eleven snabbt ser vad som förväntas av hen och att eleven själv ska kunna avgöra om hen uppnått ett visst mål eller inte. Det låter väldigt bra – och det är det – problemet är bara att det är svårt att göra en bra lärandematris.
Det som krånglar till det hela är att lärandematrisen ska presentera synligt iakttagbara mål och att vi måste sätta ord på alla led i en ibland lång process. Vad måste först ske för att eleven ska kunna göra X? När hen gjort X, vilket är följande steg för att kunna nå Y? Dessutom kan vi inte använda vilka ord som helst utan orden i matrisen måste vara entydiga och sådana som eleven förstår. Mina kolleger och jag har insett att det inte nödvändigtvis blir perfekt direkt utan har bearbetat lärandematriserna i olika omgångar.
Ganska fort märkte vi att lärandematriser förknippade med skrivuppgifter i princip har samma struktur. Det finns en rad om att planera, en rad om att skriva, en rad om att strukturera och en om att bearbeta språket. För eleverna är det här bra eftersom de kan se framsteg genom att jämföra två matriser. De kan också lätt se vilket nästa steg ska bli: vad kan de satsa extra på i nästa skrivuppgift?
I en lärandematris finns tre nivåer och texten som finns på första nivån finns även på de två högre. Progressionen från en nivå till en annan syns tydligt genom att den är markerad med fetstil. Det här har vi följt förutom när det gäller raden för att bearbeta språk. En orsak är att nivån eleverna befinner sig på språkligt sett varierar stort. Några behöver ännu i åk 7–9 t.ex. en uppmaning för att inleda och avsluta alla meningar korrekt och om vi listar allt grundläggande på alla nivåer i språkraden blir den raden oöverskådlig. Vilka språkkriterier som ska finnas på vilken nivå har inte ännu fallit på plats helt, men vi testar oss fram. Kommentera gärna!
Bedömningen då, hur hjälper en lärandematris till där? Jo, när vi ska ge respons åt eleverna utgår vi i princip från samma matris och så markerar vi de bitar eleven klarar av med en färg och de bitar eleven nästan klarar av med en annan färg. Det blir mycket överskådligt både för oss eleverna, vilka är styrkorna och vilka är utvecklingsområdena? Vi behöver inte heller nödvändigtvis sätta ett vitsord, eftersom eleverna vet att den första nivån är ungefär vitsord fem och sex, den mellersta sju och åtta och den högsta nio och tio. Eleverna säger att lärandematriserna hjälper dem för “Där står ju precis vad man ska göra”.