Marica Guldbrand
Då jag tidigare inom denna kurs jobbade med nätkursen Multilitteracitet blev jag påmind om hur väldigt mycket begreppet “multilitteracitet” egentligen innefattar och hur många möjligheter och utmaningar begreppet innehåller. Insåg också att jag som lärare tyvärr främst har jobbat med traditionella läs- och skrivuppgifter i alltför hög grad. Eftersom jag själv har begränsade kunskaper i digitala lärmiljöer har jag inte heller utnyttjat sådana tillräckligt, även om vi redan länge i Helsinge skola betonat digital kompetens. Insikten om att det mesta vi gör ändå redan är multimodalt, men att jag mera borde jobba med bilder och ljud väcktes också. Samma sak gäller det vidgade textbegreppet, att text inte bara är skriven text tryckt på papper. En intressant aspekt är att eleverna ibland också kan vara konservativa och fast i gamla begrepp, vilket jag i detta utvecklingsarbete ville komma ifrån.
I samband med att jag under hösten hade en auskultant hade jag också haft förmånen att för ovanlighetens skull vara en iakttagare i klassrummet. Som lärare är man annars främst koncentrerad på undervisningen och missar mycket av den växelverkan som pågår mellan eleverna och som inte alltid har så mycket med själva undersökningen att göra. Det var också mycket intressant att som iakttagare kunna se helt nya sidor av elever och klasser. Den “jobbigaste” klassen jobbade t.ex. väldigt bra med att få göra en kort film utgående från en bilderbok och de var mycket positiva till sättet att jobba. Därför valde jag nu att utmana mig själv lite och tillsammans med just den klassen jobba kring multilitteracitet och Vi kommer snart hem igen under skolans läsmånad i januari. Vi har redan många år haft en läsmånad, men för första gången hade vi den nu i januari. Eleverna får själva välja vilken bok de läser och läsningen är individuell. Förutom då just för min utvalda klass som jobbade med gemensam läsning av text i serieformat. Inspiration till att välja just den här boken fick jag från modersmålslärarnas caféträff kring Lukuklaanis bokpaket.
Då vi efter jullovet skulle inleda vår gemensamma läsning med att jobba med förförståelsen stod vi inför vår första praktiska utmaning, i stället för en klassuppsättning hade vi endast fått fyra böcker. Allt förarbete gjordes i grupper och drog också ut på tiden en hel del. Men eftersom boken handlar om ett så pass svårt och allvarligt ämne fick det ta sin tid. Förhoppningsvis minns också eleverna nu bättre det de parallellt läser om andra världskriget i historia. Det hade förstås varit enklare att diskutera kring pärmen, genren etc om alla haft en egen bok, men vi fick nu in en hel del övning i samarbete och empati också.
Då det var dags för själva läsningen hade böckerna fortfarande inte kommit, så eleverna fick, en aning motvilligt, fortsättningsvis jobba i samma grupper och läsa högt för varandra. Då boken består av sex personers berättelser var det naturligt att jobba lite på olika sätt kring alla berättelser. Som inledning och avslutning använde jag uppgifter ur lärarhandledningen och med de andra berättelserna jobbade vi t.ex. med inspelade referat, filmklipp och diamantdikt.Att jobba med en dyster och sorglig berättelse enligt modellen för diamantdikten fungerade väldigt bra, eftersom man som skribent ska komma fokusera på ett motsatsord efter halva dikten och slutresultatet blir ändå ljust och hoppingivande. Här är ett på måfå utvalt exempel:
Vi råkade ha lektion på Minnesdagen för förintelsens offer och då uppmärksammade vi naturligtvis den. Serierna innehåller i sig så mycket att diskutera, att diskussionerna lätt flöt ut och vi kunde ha hållit på med boken så mycket längre.
Efter att vi läst igenom boken funderade vi på de känslor boken väckt och därefter grupperades eleverna om och fick jobba i grupper baserade på tillvalsämne. Uppgiften var att utgående från tillvalsämne planera en multimodal produkt som en film, ett drama med bilder eller en kreativ presentation i valfri form utgående från nyckelord. Dagens elever tror av någon anledning automatiskt att en presentation innebär en powerpoint, så vi pratade först en del kring det vidgade textbegreppet och att det är viktigt att känna sig delaktig.
I skrivandes stund har eleverna inte ännu hunnit presentera sina arbeten och inte heller utvärderat hela temat. Det vi hann göra tog också betydligt längre tid än jag planerat och några planerade delmoment måste vi slopa. Men åtminstone tror jag att bokens budskap om att vi behöver upplysning om vad som egentligen hände under andra världskriget för att inte upprepa samma misstag igen har gått hem. Då “multilitteracitet är att förhålla sig öppet, men samtidigt sunt kritiskt, till världen” (ur Bångstyriga bitar) har vi kommit en bit på vägen.