Melina Bergman
Inspirationen till mitt projekt kom från kursen Berättarverkstad och författarverktyg, och jag ville utgå från berättarverkstäder tillsammans med min barngrupp (14 st 4- och 5-åringar). Jag började med att tillsammans med barnen prata om känslor och arbeta kring det temat, och vi gick igenom vilka känslor det finns och sökte bl.a. efter känslouttryck i böcker. Denna del pågick i ca 3 veckor, varvat med vår övriga verksamhet.
Sedan höll jag berättarverkstäder i små grupper (ca 5 barn/grupp) där barnen med hjälp av stödfrågor berättade egna sagor som fokuserade på känslor i någon form. När vi övat på detta några gånger under några veckors gång skulle vi sedan göra en gemensam saga tillsammans. Vi jobbade i tre grupper varav den första fick hitta på en karaktär som kände sig på ett sätt, den andra gruppen hittade på en annan karaktär och bakgrund till denna, och den tredje gruppen fick hitta på hur det gick när dessa två karaktärer möttes.
Jag bandade in barnens berättande under varje session och transkriberade sedan texten i två versioner – en där jag transkriberade rakt av och tog med mina frågor och alla små mellandiskussioner som egentligen inte hörde till sagan, och en version med endast den färdiga sagan. Jag valde att också skriva den oediterade versionen och läsa den högt för barnen för att de skulle få en bättre förståelse för processen och så att föräldrarna kunde se hur vi arbetat ( – vi hade en hel vägg dedikerad till projektet där jag hängde upp bilder, textdelen av sagorna, fotografier från verksamheten m.m.)
Jag ville få in ytterligare en aspekt och inte endast arbeta med berättarverkstäder som sådana, så jag tog kontakt med danskonstnären Linda Björkqvist som skulle samarbeta med oss och skapa en danskoreografi utgående från vår saga, och komma och hålla en dansverkstad med oss. Till sitt arbete ville hon ha lite extra material som gruppen fick bidra med – vi läste vår färdiga saga högt många gånger och bandade in ljudet, samt fick barnen låta och göra ljud till de olika karaktärerna och hur det låter när man är glad, ledsen och arg. Dessa ljud editerade Linda ihop till ett soundtrack till dansen som vi gjorde.
Dansverkstaden gick till så att barnen först fick höra olika slags musik och tolka hur de tyckte att det lät – vilken känsla väckte musiken? Och sedan dansa och röra sig enligt den känslan som uppvärmning. Efter det blev barnen indelade i grupper och fick agera den ena av karaktärerna i sagan och ”spela upp” sagan till musik och till ljuden som de själva producerat. Vi filmade hela dansverkstaden och tittade tillsammans på filmen flera gånger, pratade om vad vi gjorde och kunde se varandras dans och känslouttryck.
Ytterligare arbete som vi gjorde under projektets gång var att intervjua barnen och dokumentera deras kunskaper och tankar kring känslor, läsa böcker med känslotema, hitta på och rita egna ”känslotroll” m.m. Dessutom ritade barnen också bilder till sagorna vi hittade på, och vi skrev ut sagorna och stansade ihop dem till ”riktiga böcker” med omslag och författare, som de fick med sig hem.
Barnen var väldigt entusiastiska under hela projektets gång, och sagan de hittat på letade sig in i deras lekar, och de ville ofta få höra sagan när vi skulle ha sagostund eller när vi skulle läsa saga i vilan. Projektet fick dem att fundera mer kring böcker och författare på ett djupare plan, och de var så stolta över att ha ”skrivit en egen bok”.
Projektet gick ganska långt så som jag hade planerat, tack vare att barngruppen var så bekant för mig och att vi höll på med känslo- och sagotemat i många veckor före själva dansverkstaden. Inför framtiden och med andra barngrupper skulle jag gärna göra ett likadant projekt, men då utgå från just den gruppens intressen och kanske välja ett annat tema än känslor. Tacksamt med ett projekt som detta är att man kan variera det efter tid och möjlighet – man kan göra en dans till en redan existerande saga, dansa till färdig musik och försöka höra vilken känsla musiken har, göra det mer som en teater än en dans, bara fantasin sätter gränserna.
Eftersom barnen i min grupp ännu inte kunde läsa och skriva så fick mitt arbete mest fokusera på iver- delen av det hela, att få upp intresset för sagornas värld och berättandets möjligheter, och det skulle jag påstå att vi lyckades med.