Under de senaste åren har jag följt Jenny Edvardsson på sociala medier. Edvardsson är en verklig förebild då det gäller genomtänkt och strukturerat arbete med t.ex. lässtrategier och skönlitteratur. Hon har skrivit bl.a. Mötet med texten – Inkluderande läsundervisning (2016) och Läsa och samtala om skönlitteratur (2019). Den 18 oktober 2019 skriver hon så här på skolporten.se: ”Ska man läsa klassiker? Måste man läsa klassiker? På de frågorna svarar jag ja. Jag tänker att man både ska och måste – men inte bara och hela tiden.” Hon motiverar sin åsikt genom att lyfta fram klassikerns ofta allmänmänskliga innehåll, bilden den skapar av ett dåtida samhälle och de förändringar som skett i både samhället och litteraturen. Liknande tankar snurrade i mitt huvud då jag valde ämne för mitt personliga utvecklingsarbete.
Tanken med mitt utvecklingsarbete var att utarbeta en välfungerande och genomtänkt sekvens där niorna tillsammans i klass arbetar med och analyserar en klassiker. Jag valde William Goldings Flugornas herre (1954) av flera olika skäl. Jag ville fokusera på temat – människans inneboende ondska – och på bildspråket och symboliken som är en viktig del av romanen. Jag genomförde sekvensen i två niondeklasser som redan hade goda grunder i analys av skönlitteratur efter en omfattande sekvens med novellen som tema.
Jag byggde upp sekvensen på följande sätt: jag delade in boken i sju läsavsnitt och planerade uppgifter efter varje. I varje avsnitt fokuserade jag på olika litteraturanalytiska aspekter och planerade olika typer av uppgifter efter att eleverna först själv hade förberett sig individuellt. Vi hade par – och smågruppsdiskussioner, diskussioner i helklass och dramatiseringar. Innan vi påbörjade läsningen tog vi avstamp i en text om ”The Stanford Prison Experiment” (https://utforskasinnet.se/goda-blir-onda-stanfords-fangelseexperiment) och diskuterade ondskan som en produkt av omständigheterna. Med detta i tankarna började vi sedan läsa boken.
Eftersom jag styrde in undervisningen så att vi behandlade litteraturanalytiska begrepp var det självklart för mig att diskussionen om innehållet till en stor del skedde på elevernas villkor. Därför använde jag mig av Aidan Chambers läsprotokoll för boksamtal och metoder som liknar hans. Det betyder att man utgår från elevernas iakttagelser i texten stället för att ställa lärarstyrda frågor.
Det var viktigt för mig att ha alignment i undervisningen. Därför framgick det i ett tidigt skede av sekvensen vad utvärderingsuppgiften skulle bli och vad den innehöll. Därefter gick vi igenom och diskuterade sådant som bedömningsuppgiften gick ut på. Vi gick igenom begrepp som t.ex. person- och miljöbeskrivning, symbolik, metafor och liknelse. Vi övade oss på att formulera väl underbyggda påståenden och utvecklade resonemang.
Eleverna behövde också få pröva på olika modaliteter i sekvensen. De fick därför förutom diskussioner av olika typer och dramatiseringar göra utvärderingsuppgiften som en inspelad muntlig uppgift. Poddar blir allt vanligare och elevernas förmåga att arbeta med den egna rösten som redskap behöver övas upp. Slutuppgiften fick eleverna själva bestämma och som motvikt till den digitala inlämningsuppgiften valde båda klasserna att vara kreativa på ett mer traditionellt sätt och skapa ett spel med boken som tema. De målade, layoutade, planerade innehåll och regler och slöjdade fina spelpjäser.
En av orsakerna till att eleverna valde att göra slutuppgiften som en spelplan, som samtidigt var en karta över ön pojkarna i berättelsen lever på, var att de i de båda klasserna upplevde att det var mycket svårt att visualisera miljön. De hoppades att jag skulle använda deras kartor som hjälpmedel då jag läser boken med elever kommande år!
Slutuppgiften visade med stor tydlighet att eleverna läst boken på djupet och att de förstått tematiken. De ena klassen gjorde ett äventyrsspel i stil med Afrikas stjärna, där alla delar av spelet hade anknytning till händelser i boken. Det spelet kan spelas utan att man läst boken. De andra klassen planerade ett spel med innehålls- och symbolfrågor. De rätta svaren på vissa frågor ska diskuteras fram i gruppen och kräver att alla läst boken och fått en djupare förståelse för symboliken.
I min planering fanns ett avsnitt om referenser till boken Flugornas herre i populärkulturen. Detta avsnitt blev dessvärre inte av på grund av tidbrist. Då jag nästa gång använder denna bok i min undervisning ska jag definitivt ha med den delen.
Vad tyckte då eleverna om sekvensen om Flugornas herre? Jag gjorde en utvärdering efter sekvensens slut. Eleverna var övervägande positiva. I den här texten redogör jag inte för alla frågor och ger bara några exempel på elevsvar. Till min stora glädje var många av svaren insiktsfulla och ger mersmak för liknande läsprojekt.
Den första frågan jag ställde var:
Vad tyckte du om sättet vi arbetade med Flugornas herre (förberedande uppgifter, diskussioner, genomgång av t.ex. miljöbeskrivning, liknelser och metaforer, dramatisering, muntlig uppgift, slutuppgift enligt elevernas önskemål)?
Det genomsnittliga omdömet på den frågan var 3,32/4. Då jag bad eleverna berätta vad i sekvensen de tyckte bäst om uppgav 77 % att de tyckte bäst om diskussionerna. Så här svarade två elever:
Diskussionerna för att man fick höra olika teorier och synvinklar på vad som hände i kapitlen och man fick även hjälp med att förstå saker man kanske inte förstått när man läst.
Diskussionerna gav en bra helhetsbild. Man repeterade innehållet och kunde samtidigt bygga på varandras teorier.
Jag var intresserad av att veta mer om vad eleverna tyckte om just klassdiskussioner och ställde följande fråga:
Tycker du att diskussionerna kring de lästa avsnitten gav dig nya infallsvinklar på innehållet? Vad är enligt dig fördelarna och nackdelarna med klassrumsdiskussioner kring litteratur? Svara gärna utförligt på frågan.
Så här svarade två elever:
Ja, definitivt. Jag gillar att höra andras insikter eftersom alla i klassen har olika områden de intresserar sig för (t.ex. historia, språk, karaktärer m.m). I vår klass specifik kan det ibland bli lite kaotiskt och ibland är de frustrerande då någon ser saker på ett helt annat vis än en själv. Överlag är det dock positivt att diskutera.
Absolut! De negativa är att ibland sker det att vissa elever repeterar de andra har sagt eller säger något (objektivt) onödigt. Ett annat problem kan vara överanalysering och en allt för lång genomgång av händelserna. För de mesta är det ändå oerhört positivt, och enligt mig fungerar diskussionen bäst då man inte är tvungen att be om ordet (något i stil av ett sokratiskt samtal, bara att med hela klassen och läraren), föratås de kan bidra till problem och stämningen kan bli stökig, men ifall det fungerar är det det bästa! Oberoende är diskussionerna givande och bra :))
Alla svar var såklart inte enbart positiva. En del tyckte det var problematiskt att alla inte kommer till tals och att blyga och tystlåtna elever blir överkörda av elever som älskar att diskutera.
Följande fråga jag ställde löd så här:
Upplevde du att du utvecklades som läsare under projektet med “Flugornas herre”? Motivera varför eller varför inte.
Två elevsvar löd så här:
Varje gång vi har ett liknande projekt blir jag mera motiverad att läsa och lär mig olika sätt att se på litteratur. Jag blir också bättre på att hitta detaljer och symbolik vilket enligt mig gör läsupplevelsen mycket intressantare.
Ja, eftersom jag började lägga mera märke på t.ex. metaforer och bildspråk i litteratur som jag läser.
Några elever upplevde att de inte utvecklades som läsare, men med helt olika motiveringar: 1) att boken inte var svår och att den inte erbjöd några utmaningar och 2) att den var så otroligt dålig att man bara blev sur av den.
Jag utvärderade också den muntliga podduppgiften:
Hur upplevde du den inspelade muntliga uppgiften om kapitel 7-9? Vad är svårt eller lätt med den typen av uppgift? Vad är nackdelen eller fördelen ur elevens synvinkel?
Så här svarade två elever:
Helt bra. Jag tycker det var trevligt att vi fick ett papper med instruktioner och saker att tala om, det hjälpte definitivt. Det var lite svårt, då vi tidigare inte haft liknande uppgifter, och man på kort tid måste säga så mycket. Men fördelar är väl att man kunde planera vad man skulle säga.
Det svåra med den typen av uppgift är att få med allt och skapa en helhet. Samt i mitt fall att kunna prata ut det och inte läsa. Det är även svårt att inte misslyckas med pratet i inspelningen (man studdrar på något ord). Det är lätt eftersom man i lugn och ro får formulera en helhet på valfritt sätt och sedan inte stressa för att framföra något för en publik. En stor nackdel är att eftersom lärare bedömer så många olika ljudfiler med totalt olika struktur till varandra är det svårt att veta vad som krävs för ett högt vitsord. Jag upplevde även hela saken som en utmaning men jag klarade det. Så jag är stolt. Den senare elevkommentaren gör att jag drar slutsatsen att en tydlig bedömningsmatris måste göras inför liknande uppgifter. Eleverna behöver tydligare få veta vad det är som bedöms och vad som krävs för olika vitsord.
