I den skola jag arbetar i har man bestämt sig för att eleverna i åk 9, som en del av momentet litteraturhistoria, ska läsa en klassiker. Uppgiften upplever jag som inte alldeles lätt eftersom vi i högstadiet i dag möter elever för vilka tanken på att ta sig igenom en ungdomsroman känns svår för att inte tala klassiker. De klassiska texternas långsamma tempon och detaljerade person- och miljöbeskrivningarna är tålamodskrävande och förutsätter en förmåga att utifrån texten skapa inre bilder, något som alla inte förmår. Det betyder att du som lärare – om du har ambitionen att alla ska hänga med och känna att de kan lyckas – måste välja en tematik och ett arbetssätt som kan öppna för olika perspektiv och erbjuda eleverna möjligheten att leva sig in i andras liv och tankar och på så sätt skapa engagemang. Det är uttryckligen den här perspektivpedagogiken jag har som utgångspunkt i mitt projekt i klass. Därför bestämde jag mig för en gemensam text, romanen Dödssynden av Harper Lee, skönlitteraturen 9h.
På samma linje som Brattström är Magnus Persson, professor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning vid Malmö högskola. I verket ”Den goda boken – samtida föreställningar om litteratur och läsning” vill han inbjuda till en diskussion om litteraturens möjligheter i undervisningen och uppmuntra till nya svar. Också han ställer sig skeptisk till att läsning gör människor goda och vänder sig mot ”en närmast religiös tro på att den goda boken skapar goda människor”.
Det trygga flerstämmiga klassrummet
En stor del av det som eleverna lär sig, lär de utanför klassrummet. Varför ska de då sitta i ett klassrum och vad kan de få här som det är svårt att få på annat håll? I ett klassrum där läraren skapar betingelser för en elevcentrerad social interaktion och det är tillåtet att tänka associativt, synliggörs elevtexterna lättare och olika tolkningar och uppfattningar kommer i dagen. Då de presenteras uppstår fruktbara konfrontationer.
Olga Dysthe talar om flerstämmiga klassrum där det dialogiska finns som en möjlighet, en möjlighet som läraren kan ta till vara, eller lämna outnyttjad. Ett ideal är att göra klassrummet till en trygg plats där elevernas föreställningar utmanas och man vågar ta risker. Samtidigt som läraren iscensätter en perspektivpedagogik, där frågor och problem får sin belysning, kan språkliga och litterära begrepp introduceras. Utgående från denna vision ser jag inom litteraturpedagogiken läsningen av gemensamma texter som en stor möjlighet där aktuella sociala och kulturella frågor kan behandlas. Den gemensamma text jag valt är den amerikanska klassikern ”Dödssynden” av Harper Lee in. Här finns många teman som kan engagera med uppenbara kopplingar till vår tid : rasism, segregation, sexism, klass m.m. För att stöda och inspirera klassen har jag införskaffat en grafisk version av romanen som de kan jämföra sin läsning av texten med. Samtidigt hoppas jag att den ska få dem att inse att texten fortfarande är angelägen och levande.
Metod
I grova drag kommer arbetsgången att se ut på följande sätt. Eftersom bakgrunden till händelserna i romanen inte är bekanta för alla kommer jag att starta med att utgående från ett bildmaterial diskutera kontexten, börskraschen, depressionen, Rosa Parks och hela sydstatsproblematiken. Därefter startar vi läsningen. Vi varvar högläsning i klassen med läsning hemma. Under läsningens gång för eleverna regelbundet dagbok som sedan används som diskussionsunderlag i grupp eller helklass. Vi skapar också kartor över persongalleriet. Som stöd för dagboksskrivandet använder vi oss av Aidan Chambers modell för textsamtal men det behöver inte följas utan ska enbart fungera som stöd för den som behöver. Min erfarenhet är nämligen att det för vissa snarare kan hämma än förlösa. Innan läsningen startar presenterar jag målen och bedömningen i form av en bedömningsmatris för dem. I slutbedömningen utgår jag från deras individuella prestationer i ett litterärt samtal mellan grupper på tre elever, ett samtal som de ska banda in. Förutom att de ska behärska innehållet i romanen och kunna gå i dialog med varandra ska de visa att de kan tillämpa vissa litteraturvetenskapliga begrepp. Också läsdagboken tas med i slutbedömningen för att beakta processen men språkligt granskas den inte.