Bilderböcker och högläsning

Annika Floman-von Bonsdorff, speciallärare Vindängens skola

" "

Mitt projekt är egentligen en del av en större helhet då vi jobbade med läsning i ettan. Inom ett samarbete med förskolan läste vi bilderböcker för blandade grupper (F-åk 1). Jag beskriver här kort min lässtund med mina grupper. Jag hade en lektion på 45 min per grupp.

Jag valde att läsa boken Odd är ett ägg av Lisa Aisato (2017).

Med inspiration av Agneta Möller-Salmela – som på sin kurs gav tips på hur man berättar och jobbar med högläsning – började jag med att samla eleverna och hitta ett lugn. Jag visade mitt ”berättarägg” (ett ägg i trä) som skapar lugn och tystnad så vi kan lyssna på berättelsen. Ägget fick gå runt bland eleverna som fick känna på det. När jag läste boken lät jag också berättelsen ha sin gång, och avbröt bara någon enstaka gång för att kort förklara ett svårt ord.

Innan jag läste boken sade jag att jag kommer att ställa tre frågor efter berättelsen: 1) Vem är huvudpersonen? 2) Vilket är problemet? och 3) Hur får problemet sin lösning?

Eleverna följde fascinerade med berättelsen, och i de flesta grupper var det flera barn som gick med i berättelsen till exempel så att det höll andan eller täckte för ögonen då det var spännande. Många sade spontant att det var en bra bok eller berättelse.

Efter att jag läst berättelsen ställde jag de tre frågorna och vi pratade lite om dem. Sedan funderade vi på de känslor som kommer fram i boken: Hur ser Odd ut när han är glad? Hur ser han ut när han är rädd eller ledsen? Hur känner han sig på den här bilden? (lycklig och stolt). Eleverna fick också visa känslorna med kroppen om de ville.

Som en avslutande uppgift hade jag skrivit av och klippt isär meningar ur berättelsen. Eleverna fick i mindre grupper lägga ihop orden och lista ut vad meningen skulle bli. Jag hade både enkla meningar som ”Det här är Odd” och ”Odd är ett hårdkokt ägg” och svårare som ”Han tittar upp i träden och ropar på Gun”. Jag kunde välja meningar beroende på smågrupperna och också ge en extra mening åt de snabba grupperna. Som avslutning visade gruppen sin mening så att var och en höll sitt ordkort och eleverna i gruppen stod i rätt ordning så vi andra kunde läsa meningen. Någon ur publiken fick läsa upp meningen högt. Gruppen var blandad och det fanns både förskolebarn och ettor som kunde läsa och de som inte ännu kunde det, men alla kunde delta i uppgiften och skapa meningen då de samarbetade.