Gamla föremål får liv

Camilla Starck, Lovisavikens skola

" "

Jag ville göra någonting tillsammans med stadens museum. Någonting som jag kan använda flera år. Jag tänkte mig att eleverna skulle knyta ihop gamla föremål, historia och berättelser till en text av något slag. Författare Mikaela Strömberg kopplades också in.

En klass i årskurs sju besökte stadens museum och fick en kort guidning kring lokala intressanta föremål. Efter att de hade valt ett föremål som tilltalade dem och tagit foton på det fick de tillsammans med mig och personalen vid museet börja planera en handling utifrån föremålet. De fick bl.a. utgå från ett antal frågor som Strömberg hade föreslagit: Vem har eller kan ha ägt föremålet? Vem har tillverkat det? När? Hur har det bytt ägare? Har det blivit reparerat, varför och av vem? Har det varit med om något storslaget eller har det “bara” använts under vanliga vardagar? Hur såg världen ut när det var i användning? Fanns det i ett slott eller i en koja? Före själva besöket hade vi gått igenom bl.a. sagor och skräckhistorier så många texter blev påverkade av dessa genrer. I planeringsskedet var det tänkt att Strömberg nu skulle besöka oss för att inspirera eleverna och hjälpa till med deras texter, men p.g.a. schemat började eleverna skriva på sina texter före författarbesöket.

Vid själva besöket berättade Strömberg kort om sina böcker och hur hon jobbar, men tyngdpunkten låg på elevernas texter. Hon ville göra alla elever och texter synliga så hon hade skrivit ett viktigt ord från varje text på en lapp. I tur och ordning fick alla elever dra ett ord och berätta vad de började tänka på utifrån ordet. Det här uppskattades av eleverna och stämningen i klassen blev hemtrevlig. Jag hade tidigare sänt elevernas texter till författaren så hon hade läst och kommenterat dem för sig själv före besöket. Då hon träffade klassen läste hon upp alla texter (eleverna fick säga till om de inte ville att deras texter skulle bli upplästa) och kommenterade dem. Ibland gav hon också tips på hur eleverna kunde fortsätta texten.  Eleverna tyckte om att lyssna på Strömbergs uppläsningar och att få höra hennes åsikter om det skrivna. Alla elever lyste upp när det blev deras tur att få kommentarer av “en riktig” författare.  En grupp på tre elever valde att själva läsa upp sin långa text. De hade alla tre utgått från varsitt föremål och skrivit en egen text som sedan sattes ihop till en längre sammanhängande text. Under skrivprocessen förde eleverna en livlig diskussion för att få alla delar att passa in. Det var inte alltid så lätt, men de klarade det riktigt bra.

Från början var det tänkt att eleverna skulle jobba vidare med sina texter tillsammans med Strömberg och mig under det här besöket, men diskussionerna kring texterna drog ut på tiden så vi hann inte med det. I stället lovade hon skriva längre kommentarer till varje text vilket gjorde eleverna glada och ivriga. När eleverna efter några dagar fick kommentarer fortsatte de glatt att jobba med sina texter. En del texter blev längre och en del kortare. En del elever satt ett foto på föremålet som hade inspirerat dem in i texten medan en del hade raderat det p.g.a. att jag inte hade sagt att de skulle spara det tills hela texten var färdig. Ingen panik eftersom texten var det viktigaste.

Slutprodukterna kopierades upp och samlingen finns nu i mitt klassrum och i stadens museum. Några av de kortare texterna trycktes också i lokaltidningen tillsammans med en kort beskrivning av hela arbetsprocessen. Texterna är anonyma. En dramatisering/filmatisering av en del texter kan vara följande steg.